¨

 

Vardag med Weimaranern

	kynne och handhavande * varför * att arbeta med *   WEIMARANERNS KYNNE OCH HANDHAVANDE Jag skulle vilja påstå att den avgörande faktorn för hur man lyckas med sin weimaraner är ledarskap! Det väsentliga för hur man kommer att trivas med sin hund i vardagslag är ledarskap. Förmår man upprätthålla en oomtvistad rangordning i flocken så att hunden aldrig behöver sväva i tvivelsmål om vilka befogenheter han har, då har man lagt grunden till många lyckliga hundägarår. Det här med ledarskap är inte så lätt för alla. En del har vi det naturligt i oss - vi tycker inte om att bli trotsade eller ifrågasatta och vi tvekar inte att skrida till handling omedelbart för att påtala något vi inte är nöjda med. Vi är helt enkelt dominanta till vår läggning ­ en kanske inte alltid så trevlig egenskap i umgänget med vår omvärld. Men våra hundar förstår oss ­ vi talar ett språk som de förstår precis. Vi kanske är lite svart-vita i vårt sätt; tvärarga om det behövs och sedan är allt glömt, fel ­ rätt, NEJ ­ BRA. Just så fungerar hundar. De går aldrig och är långsinta över något eller avstår från att "säga ifrån" för att de vill vara snälla eller för att grannen råkade stå och se på. Biter hundjäveln mig i handen så går jag inte i terapi för att få reda på vad jag gjorde för fel i min barndom ­ jag blir förbannad och reagerar. För det stora flertalet hundägare, och då kanske främst nyblivna sådana, är det här med ledarskap uppenbarligen svårt. För alla dem ska jag försöka förklara det hela. Det är faktiskt egentligen ganska lätt ­ men det är ju allt när man väl kan det. Ledarskap är inte våld! Ledarskap är förtroende, tillit och regler för umgänget. En hund vill inte bli utsatt för "fri uppfostran" ­ det mår den aldrig bra av (det gör nog ingen). Ledarskap är att vara stor och stark för sin hund. Det är att vara den uppfinningsrike, den som alltid vet hur man ska handskas med en situation och som alltid tar över när det börjar "osa katt". Ledarskap är ett stort ansvar som kräver gott omdöme, mod och handlingskraft. Hunden själv är "programmerad" att leva i en flock med fastställd rangordning. Den känner sig trygg när den vet att du alltid har allt under kontroll. Du kan inte göra din egen hund en större tjänst än att vara en god ledare för den. Du kan inte göra den en större otjänst än att skratta bort dess okynne och olater. Det du för då är en osäker hund som alltid måste testa eftersom den vill finna gränserna ­ i bästa fall får du en nervös hund och i värsta fall... Hur som helst blir det en hund som "endast en matte eller husse kan älska"! Ledarskap är ett språk du måste lära dig! Din kropp är mycket viktig ­ din hållning, dina rörelser, din blick. Du ska överföra intrycket att du är helt säker på dig själv, så säker på din egen förträfflighet att du inte behöver hävda dig. Ditt LUGN är oändligt. Du TITTAR på din vanartige discipel, lugnt och allvarligt. Du tittar liksom ovanifrån - försöka titta ner på hunden längs näsan som en högfärdig lord. Rör dig försiktigt och lugnt utan plötsliga rörelser och rör dig mot hunden om du vill tillrättavisa den. Gör dig bred och stor, som en hotande svan när du ska straffa. Din röst är lugn och kommer djupt nerifrån basen. Vill du uppmuntra hunden gör du dig liten och välkomnande och rösten blir ljus och glad. Det är lite skådespeleri med i det hela. Kroppsspråket visar tydligt vad som är RÄTT och FEL ­ vad som är svart och vitt. Rösten likaså. I träning och uppfostran av hunden har du bara dessa lägen; BRA - NEJ. Du måste nämligen hela tiden vara TYDLIG! Hunden förstår inte dina resonemang utan bara det du faktiskt visar. Den blir inte sådan som du säger ­ den blir sådan som du gör den. Svart ­ vitt. Men kom ihåg att du måste ha BÅDE svart och vitt. Om du alltid visar hunden vad som är fel och helt korrekt med ditt kroppsspråk och din röst talar om när den gör fel, så kan du nog få en hund som vet vad som är förbjudet och respekterar det, men den kommer inte att känna någon trygghet i ert umgänge och den kommer inte att arbeta med glädje. Du säger ifrån när den gör fel och så visar du den vad som är rätt. "NEJ! Inte så ­ så här! BRA!" Svart ­ vitt! Det är det språk hunden förstår. Ledarskap handlar inte om att stå och tjata. Den hundägare som hela tiden tjatar slutar hunden snart lyssna på. Det handlar om att i din och hundens flock gäller vissa regler som ni båda känner till och respekterar. Exakt vilka regler det är bestämmer du själv ­ det är egentligen helt egalt. Det enda som är viktigt är att de ALLTID gäller. Beroende på hur dominanssugen din hund är kan du ha olika många regler och olika stränga. Den store, kaxige, dominante hanen behöver ha en mycket mer inrutad och reglerad vardag än den lilla, veka och försynta tiken. Ingen hund är dock betjänt av att ha en regellös tillvaro. Weimaranerns är en hund som är bra på att testa. Det ligger inget hot eller kanske ens seriös avsikt i testandet ­ den vill bara kolla att "allt är sig likt", att status quo fortfarande gäller. Det ligger en trygghet i det ­ en välkänd, förutsägbar vardag. Under hela sin uppväxt testade Rama varje kväll om hon inte just ikväll kanske kunde få komma upp och sova i sängen. Varje kväll! Ännu vid fem års ålder kunde det hända att hon låg och tjatade högljutt, fastän hon så väl visste vad som gäller. Nu, vid sex års ålder, har hon helt slutat försöka och där-för får hon ibland komma upp och sova hos mig när JAG vill. Lika ofta får hon det inte, men hon ifrågasätter aldrig mina beslut. Har du ledarskapsproblem med en weimaraner så har du stora problem. Den kanske ifrågasätter om den verkligen måste hämta apporten, om den verkligen måste lämna den ifrån sig ­ den kanske vill börja bestämma vilka andra hanhundar flocken ska slåss med eller börja bestämma vilka tikar som ska paras. Det är flockledarens sak att para tikar. Det är en trygghet för hanarna under honom att inte behöva fundera på sådana saker ­ det gör dem lugna. Gott ledarskap = lugna, förtroendefulla hundar, som gärna lyssnar på dig och samarbetar. Dåligt ledarskap = stressade, självsvåldiga hundar, som väljer själva när de ska lyda. Välj själv! Men väljer du det senare så ska du inte välja en ras som weimaranern utan en hund som du med fysisk råstyrka rår på när den går överstyr. Det blir också mindre skador på omgivningen om hunden har mindre tänder. Att hålla en weimaraner det senare sättet är att jämställa med djurmisshandel. Dessutom är det ett himla slöseri! De olater man får om ledarskapet inte fungerar är stöddighet och allmän störighet mot andra hundar (framförallt hanhundar). Detta är en av de vanligaste anledningarna till att en weimaraner blir omplacerad. Går det riktigt långt försöker hunden bli nummer ett i familjen också. Rasen har en utvecklad känsla för rangordning och är mycket intresserad av sådana aspekter ­ därför MÅSTE ditt ledarskap vara obestritt. En hund utan ett bra ledarskap tycker kanske inte heller att den behöver lyssna på givna kommandon, underkasta sig några mindre obehag, som kloklippning t.ex. Den blir dessutom stressad av att alltid tro sig ansvarig för flockens säkerhet ­ om den inte litar på att du kan klara av ditt ledarskap så kan den inte koppla av. Bilden av denna hund är alltså en ouppfostrad, gapig och störig hund, som gör utfall mot sin omgivning, drar i kopplet, morrar och skäller och kanske biter. Det är inte bara weimaranern som blir sådan av ett dåligt ledarskap, men av någon anledning märks dessa grå vettvillingar mycket mer när de uppför sig illa. Ledarskap är A och O.

 

	VARFÖR EN WEIMARANER? För mig personligen är weimaranern tveklöst "Hunden i mitt liv"! Dess karaktär passar mig. Weimaranern från Kennel Husvargen är Glad: arbetsglad, levnadsglad, glad i människor, glad i mat. Den möter alla initiativ från sin ägare med glad förväntan. Den är Ivrig och Uthållig i arbete ­ ingen uppgift är för futtig att utföra, det må vara att bära ett meddelande till husse i trädgården eller simma ut och hämta en fågel som fallit i näst intill ogenomtränglig vass. Den är full av frustande Energi ­ det är det som kallas "motor" och som gör en weimaraner så "rolig att köra"! Men weimaranern är också Modig ­ den dristar sig utan tvekan ut i den oländigaste terräng på uppdrag och trotsar vilka svårigheter som helst när den har ett mål framför ögonen. Den är även beredd att försvara sina kära med sitt eget liv om en fara hotar. Den är Snabb som blixten, Stark som tusan och Beredd att ta itu med vilken situation som helst. Weimaranern är absolut inte "var mans hund" ­ man ska välja den först eftermoget övervägande och med båda ögonen öppna för vad det är man köper. Det är en krävande och jobbig hund i många lägen ­ man ställer inte undan den när man är trött för att ta fram den igen när man själv har lust! Weimaranern kräver alltid sitt, även om det regnar eller man är trött och kulen. Det är inte någon "dussinhund", utan en Hängiven och Formbar varelse som i fel händer kan bli en katastrof och i rätt ett underbart redskap ­ precis som vilket annat osäkrat vapen som helst. En weimaraner är lösningen på alla fritidssysselsättningsproblem och ägarens intressen kommer antagligen att utvecklas i nya och oväntade riktningar i takt med att man lär känna sin hund. Tar du en weimaraner i din vård så får du ett krutpaket med potential att utvecklas till precis det du formar den till, men det är ditt ansvar och ditt jobb att se till att hunden blir den underbara varelse den har möjlighet att bli. För allt arbete ­ och det är mycket arbete de första åren ­ får du betalt i gränslös tillgivenhet. Är du inte människa att ta till vara och förvalta denna hängivenhet ska du välja en mindre passionerad hundras. Har du trots allt beslutat ta risken med weimaranern så kommer du att få den bästa Kamrat som kan tänkas för både liten och stor. Weimaranern är en hund full av motsatser - den är spännande och full av överraskningar. Man har aldrig tråkigt med en sådan vid sin sida!

	ATT ARBETA MED EN WEIMARANER En weimaraner är en mycket lättlärd hund. Den lär fort ­ kanske lite för fort. Man måste se till att få det rätt på en gång, för det finns ingen felmarginal. Lär hunden på rätt sätt redan första gången. När hunden lärt sig en sak (och det går som sagt snabbt) så blir den fort uttråkad om man tjatar vidare med samma övningar. Detta kan ta sig uttryck i att den verkar olydig, trög eller ovillig. Lägg då in ett nytt moment eller en extra liten svårighet och du ska se att hunden blommar ut med ny glädje. Lägg ständigt in nya svårigheter så att träningen inte stagnerar ­ både för din egen skull och hundens. Vilken gren man än tränar med sin weimaraner så ska man bygga på de naturliga egenskaperna. Den är lämpad för både sök, spår och rapport. Viltspår är självklart, men även grenar som agility och flyball passar deras aktiva och smidiga natur. Skydds kan passa för lämpliga individer, då weimaranern i motsats till många andra fågelhundsraser har en kärna av stål. Men träna aldrig skydds med en hund med dåligt eller osäkert ledarskap. Bara fullgoda, stabila karaktärer ska få sådan träning. Weimaranern är vid all träning angelägen om att vara till lags. Dess största fröjd är att jobba tillsammans med sin förare, men visst finns det även utrymme för okynne och olydnad. Var aldrig hårdare än du behöver mot en weimaraner. Den är ­ och ska vara ­ förarvek och även om den kan vara påfrestande provokativ, så är allt den vill och behöver att få veta att du sätter gränserna. Weimaranern är dessutom en storslagen skådespelare. Om du är hård mot den kan den lägga sig till med ett krypigt och underdånigt beteende som får åskådaren att tro att du aldrig gör annat än piskar och slår den arma jycken. Detta är mycket pinsamt. Den kan också maska i arbetet och bli trög och långsam i sina försök att avleda, vad den uppfattar som, aggression. Arbeta med den hela tiden ­ aldrig mot. Var tydlig och beröm snabbt när den gör rätt liksom du genast tillrättavisar om det blir fel. En weimaraner jobbar bäst om den känner din uppskattning och vet med sig att den gör rätt.

 

	Rasbeskrivningen anger den helt riktigt som "passionerad och lättförd". En snabb kartläggning av vilka träningsmetoder som använts på de hundar som gått till pris på jaktprov (1997) visar att samtliga är tränade med tålamod och vänlighet, snarare än med tuffa och brutala metoder. Det är en god fingervisning om weimaranerns läggning.

tillbaka till träningsmenyn

hem